« Tillbaka | Videopresentation »

Om Väderguden
Av Lasse Bengtsson. Arkeolog

Datering: yngre bronsålder
Höjd: ca 45 cm

Bilden av mansfiguren som åker i en tvåhjulig stridsvagn är 1500 år äldre än myten om asaguden Tor. Den kan ändå mycket väl visa en föregångare till åskguden, som dyrkades under sen järnålder och vikingatid. Tor färdades över himlavalvet i en vagn dragen av en getabock. När han svingade sin hammare blixtrade det, och ett kraftigt muller uppstod.

I hällristningen, mellan guden och dragdjuret, finns en sicksacklinje som troligen föreställer en blixt. Väderguden bär en hjälm med horn. Denna huvudbonad har ibland felaktigt förknippats med vikingar, men det finns inga belägg för att de bar denna typ av hjälm. Däremot förekom den ibland under bronsåldern.

Tvåhjuliga stridsvagnar som den väderguden åker i anses av flera forskare ha sitt ursprung i den mykenska kulturen. Hittills har arkeologerna inte hittat några vagnar av den här typen i Sverige, så vi vet inte exakt hur de såg ut. Vagnsavbildningar finns på flera andra hällristningar i Bohuslän och övriga Sverige. De är så detaljerade att det inte råder någon tvekan om att stridsvagnarna haft verkliga förebilder.

Julius Caesar skriver att britterna använde stridsvagnar i kombination med rytteri så sent som 52 f. Kr. I Bohuslän har vagnarna dock troligtvis främst använts som statussymboler, eftersom terrängen under bronsåldern knappast lämpade sig för strid med vagnar.

Ett liknande motiv finns i den hettitiska kulturen, där det föreställer väderguden Teschub. Även denna gud bär hjälm med horn, vilket i Hettiterriket var förbehållet gudarna, och färdas i en tvåhjulig vagn med dragdjur. Hettiterna var indoeuropéer precis som bronsålderns människor i Skandinavien och det finns många likheter i de religiösa uttrycken i stora delar av Europa under förhistorisk tid. Det är därför tänkbart att väderguden Teschub har sin motsvarighet i den hornhjälmsprydde vagnsryttaren på Vitlyckeristningen.